Förlossningsberättelse

Tänkte att det kanske börjar bli dags att berätta om hur den här underbara lilla varelsen kom till världen.

Både på söndag och måndagkvällen började jag känna mig lite konstig. Kunde inte riktigt sätta fingret på det, men var tröttare än vanligt och lite matt. På måndagkvällen tog jag mig i kragen och skrev lite om Alfons rutiner till den som skulle vara barnvakt när vi var på sjukhuset. Tror någonstans att jag förstod att det var nått på gång.

På natten mellan måndagen och tisdagen vaknade jag till några gånger av att jag kände sammandragningar, men trodde bara att det var förvärkar. Vid 04:30 vaknade jag på riktigt. Kände att det började komma lite tätare värkar, men ändå inte så starka. Vi hade inte packat någon BB-väska, han skulle ju inte komma förrän om 10 dagar. Så på morgonen skrev jag upp en packningslista på telefonen. Vid 6 vaknade Anders av att värkarna var tätare. Han bestämde att vi skulle ringa efter hans mamma, så hon kunde ta Alfons. Jag sa att hon inte behövde skynda sig eftersom jag var så säker på att det skulle ta lång tid innan det var dags. Vi ringde Danderyd som sa att vi fick komma in när vi ville. Medan Anders packade en väska med mina, hans och bebisens saker satt jag i duschen. När värkarna blev tätare och intensivare gick jag ur för att klä på mig, men kom inte så långt för det gjorde så ont. Slängde mig in i duschen igen och där satt jag till Anders mamma kom.

Anders hade fullt upp under tiden, han sprang mellan mig, Alfons och BB-väskan. När Anders fått på mig kläder och ringt en taxi gav vi oss iväg. I porten mötte vi pappa som kom för att lämna bebiskläderna som mamma tvättat. Vi hann inte få med oss några av dem, men som tur var hade vi en bebisoutfit kvar här hemma som vi kunde ta med. I taxin hade jag väldigt ont, och medan jag i varje värk hängde ut genom den nervevda rutan för att jag var så varm, fick Anders massera ländryggen.

När vi kom till Danderyd hade jag värkar i stort sett hela tiden. När vi kom in på rummet kände jag att värkarna ändrade karaktär och blev mer "djuriska". Barnmorskan undrade om det var krystvärkar, men jag var så säker på att det skulle ta många timmar att jag förnekade det. Efter en undersökning visade det sig att jag var öppen 8cm. Både jag och Anders var i chock över att det gått så långt. Det var bara att rycka tag i lustgasen och börja krysta. När vi kom in till Danderyd var klockan strax innan 8, och 8:46 föddes vår lilla snabbis. Jämfört med Alfons förlossning var jag med på ett helt annat sätt och det var en grym känsla. När vår lille prins var ute, lades han på mitt bröst och även det var en enormt mäktig känsla. Anders fick den här gången klippa navelsträngen och vi var nog båda i chock över att det gått så fort.

Vår lilla prins hade 1 snopp, 10 fingrar, 10 tår och vägde 3300g och var 48cm lång. Rasmus började äta direkt, och där låg han och mumsade en bra stund. När han fått nog så hoppade jag in i duschen och vi fick fika. Några timmar senare hade vi checkat in på BB-hotellet och njöt av vår sovande bebis. På kvällen fick flera besökare. Den viktigaste av dem alla var storebror Alfons. På förmiddagen dagen efter åkte vi hem till lägenheten och Alfons.

Sammanfattningsvis kan man säga att Rasmus är en snabb kille. Han var 10 dagar tidig, och det gick väldigt fort när det var dags att komma ut. Vi fick reda på att han skulle bli en del av vår familj i vecka 18 så allt har verkligen gått snabbt, men trots det är han en så självklar del av oss.
Liten kille redo att åka hem.