Idag har jag och Rasmus haft några timmar för oss själva. Anders var på möte och Alfons hängde hos farmor. Skönt att mysa en stund själv med Rasmus och bra för Alfons att göra någonting. När Alfons föddes kunde jag inte i min vildaste fantasi tänka att jag skulle vara ensam med honom efter en vecka. Men den här gången känns det ju hur enkelt som helst. Det är skönt att man den här gången har lite mer rutin. Att vara själv med både Alfons och Rasmus känns fortfarande läskigt, men jag hoppas att det ska gå bra.
Igår var jag och Rasmus och handlade på egen hand. Det var första gången jag var utan Alfons sen vi kom hem från BB. När Alfons är med håller jag ångan upp, och vill vara där för honom. Jag hinner med andra ord inte tänka så mycket. Men igår när jag var utan honom kom massa känslor över mig. Sådana som att jag inte kände mig tillräcklig för någon av grabbarna och det ständigt dåliga samvetet. Så med tårarna rinnandes gick jag hem. Vet att jag inte behöver känna så, för att jag vet innerst inne att båda får den uppmärksamheten dem behöver. Med pepp från Anders när jag kom hem kändes allt bättre. Att jag inte ätit så mycket under dagen, eller om det var hormonerna som spelade mig ett spratt vet jag inte. Men idag känns det mycket bättre.
Det var lite tankar som en nybliven två-barns morsa har så här en onsdags eftermiddag.
Ps. nu vaknade Rasmus och skrek, men trots att Alfons ligger precis bredvid så vaknade han inte. Jippie, kanske börjar han vänja sig :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar