Klockan är 19,50.
Butikerna kring fridhemsplan har fortfarande öppet, tunnelbanan kör rusningstrafik, och det som förut kallades för ”9-bion” har inte ens tankarna på att starta reklamtrailers innan filmen ännu. Middagen har inte haft en chans att smältas och bearbetas i magsäcken ännu. JAG?? Jag ligger in sängen och försöker sova, när magsjukan härjar på barnen så gäller inga regler om egentid, samkväm och umgänge. Det handlar uteslutande om att samla kraft inför natten som kommer. Blir det en natt utan kräks, dusch, sängbyte. Eller blir det en natt fylld av rofylld sömn, ingen vet. Det enda du vet är att du kommer att registrera varje andetag, rörelse, ljud som kommer ifrån barnens rum. Du kommer att vila samtidigt som du vet att du när som helst kan vara tvungen att agera på 2 röda sekunder för att snabbt komma till undsättning till den stackars kräkandes lilla gubben. Klockan tickar framåt och plötsligt hör du ngt, du rycker till, kräks? Gnäll? Puh falskt alarm det var bara en hund utanför huset. Klockan tickar vidare men nu är du så uppe i varv att det är omöjligt att somna om, du intalar dig själv att det nog är dags snart igen, du laddar, memorerar din ”game-plan” och känner dig redo. Nästa ljud, men lyckligtvis var det falsk alarm även denna gång, nu var det bara din sambo som pratar om bananer i sömnen. Natten rullar vidare, ständig beredskap men grabbarna sköter sig bra. Morgonen gryr och där står vi nu efter en natt utan spyor, härliga tider. Men mentalt är du helt utpumpad av alla situationer du upplevt under natten. Det är nästan så att man kan påstå att den värsta natten är inte natten när barnen kräks, för då vet du vad som komma skall, det är natten EFTER att barnen kräks som är värst, det är då det handlar om att sova Stand-by.
Vad säger ni, ska inte den dära pappan starta en egen blogg? Det tycker jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar