Rasmus 1 år

För exakt ett år sen väntade vi på att en taxi skulle komma för att åka till DS förlossning. Värkarna var galet intensiva, och det var knappt jag fixade resan dit. Efter 1 timme på förlossningen var han ute. Idag för ett år sen kom alltså vår älskade lille vilda och glada Rasmus. Här kan du läsa om min förlossningsberättelse med världens bästa Rasmus:
http://johannaverna.blogspot.se/2012/03/forlossningsberattelse.html?m=0

Känns både och idag, glad för att vår minsting blir 1 år, men även lite känslosam för att han blivit så stor och inte är någon liten bebis längre. Jag är glad att jag skrivit i bloggen om vår vardag, för det är knappt jag kommer ihåg nått från året som gått. Ibland önskar jag att man kunde vrida tillbaka klockan för att hinna njuta lite mer. Fast att slippa kolik och spädbarnsskrik är ju förstås skönt, så den där klockan får nog ticka på ändå.

Idag firar jag och Anders att vi fixat det här året, och om jag får säga det själv tycker jag nog att vi gjort det riktigt bra. För visst ser han ganska välmående ut? :)

Grattis Jajja på din dag, vi älskar dig!

Gästinlägg från pappan

Att Sova stand-by

Klockan är 19,50.
Butikerna kring fridhemsplan har fortfarande öppet, tunnelbanan kör rusningstrafik, och det som förut kallades för ”9-bion” har inte ens tankarna på att starta reklamtrailers innan filmen ännu. Middagen har inte haft en chans att smältas och bearbetas i magsäcken ännu. JAG?? Jag ligger in sängen och försöker sova, när magsjukan härjar på barnen så gäller inga regler om egentid, samkväm och umgänge. Det handlar uteslutande om att samla kraft inför natten som kommer. Blir det en natt utan kräks, dusch, sängbyte. Eller blir det en natt fylld av rofylld sömn, ingen vet. Det enda du vet är att du kommer att registrera varje andetag, rörelse, ljud som kommer ifrån barnens rum. Du kommer att vila samtidigt som du vet att du när som helst kan vara tvungen att agera på 2 röda sekunder för att snabbt komma till undsättning till den stackars kräkandes lilla gubben. Klockan tickar framåt och plötsligt hör du ngt, du rycker till, kräks? Gnäll? Puh falskt alarm det var bara en hund utanför huset. Klockan tickar vidare men nu är du så uppe i varv att det är omöjligt att somna om, du intalar dig själv att det nog är dags snart igen, du laddar, memorerar din ”game-plan” och känner dig redo. Nästa ljud, men lyckligtvis var det falsk alarm även denna gång, nu var det bara din sambo som pratar om bananer i sömnen. Natten rullar vidare, ständig beredskap men grabbarna sköter sig bra. Morgonen gryr och där står vi nu efter en natt utan spyor, härliga tider. Men mentalt är du helt utpumpad av alla situationer du upplevt under natten. Det är nästan så att man kan påstå att den värsta natten är inte natten när barnen kräks, för då vet du vad som komma skall, det är natten EFTER att barnen kräks som är värst, det är då det handlar om att sova Stand-by.

Vad säger ni, ska inte den dära pappan starta en egen blogg? Det tycker jag!

Magsjukan in da house

Vi startar sportlovsveckan med lite magsjuka. Den minsta från ena hållet, och den äldsta från det andra. Mest synd är det om Alfons som kräkts nästan hela natten. Vid 3 lade jag och Alfons oss i soffan, och efter det kunde vi slumra lite. Jag kunde som tur var vabba/kompa på förmiddagen, och nu är jag på väg till jobbet för ett möte. Det där med att man kallar februari för vabruari, det verkar faktiskt stämma.

Det sjuka är att det var nästan exakt ett år sen Alfons hade en riktig kräksjukan sist. Förra året var han magsjuk och
1 vecka efter föddes Rasmus. På torsdag fyller Rasmus 1år, så det är ganska exakt samma tid.

Tvättmaskinen går alltid på högvarv hos oss, men nu är det verkligen extremt. Det finns inget slut. På torsdag och fredag är jag ledig. Alfons kommer få gå några timmar på förskolan, så att vi hinner återhämta oss, städa och förbereda inför kalaset på lördag. Det blir bara den närmaste familjen, och förhoppningsvis blir det ett större kalas längre fram för båda killarna ihop.

Nu dags att jobba några timmar!

Känslor och hustitt

Natten var värdelös, men vi lämnar det där..

Idag är förskolan stängd och det betyder att det kommer att vara fullt ös för Anders. I eftermiddag åker dem ut till Anders syster, och jag joinar efter jobbet. Det ska bli trevligt att ses, och få se deras nya hus.

Idag åker jag till jobbet med en klump i magen, men jag hoppas att den försvinner under dagen. Det är väl kanske så att man inte känner sig tokladdad för att åka till jobbet varje dag, men sen jag började jobba igen har jag faktiskt haft en väldigt bra känsla när jag åker dit. Idag är det inte riktigt samma känsla, men det kommer nog kännas bättre när jag väl är där.

Stjärnor och tuttar

Han är allt en liten stjärna vår lille Rasmus. Sen vi flyttat in hans säng i Alfons rum sover pöjken mycket bättre, och framförallt längre på morgonen. (Och sist skrev jag fel, vi har inte flyttat in honom i Alfons säng) Han blir en gladare kille dagtid, och så även föräldrarna. Inte ens att Alfons skrek hysteriskt i en timme mellan 21-22 efter tuuuutttte, eller någon av de andra 5 gångerna resten av natten då han skrålade samma sak väckte honom.

Och nej, det är inte tutte som i tutte han vill ha. Han ropar att han är törstig. Man skulle kunna tro att lite vatten skulle hjälpa, men inte det inte. Det är välling som gäller, och när han inte får det blir han galen. Vi måste vänja honom av att dricka välling innan han somnar i sängen, för varje gång han vaknar vill han ha mer. Och det beror inte på att han är hungrig, bara att det är gött.

Och apropå det här med tutte.. Vissa föräldrar kallar ju nappen för tutte, vällingflaskan för tutte men jag och Anders har hånat dem föräldrarna. Skrattat åt det, och undrat varför man inte bara säger napp. Det är väl rätt åt oss då att vi fått en son som tid i otid vill ha tuuuttteee.

Alfons är liksom sin bror en stjärna, men just nu när han sover som en kratta en inte lika lysande sådan ;)

Helg

I fredags var jag en sväng på stan för AW och middag med kompisarna. Det var en mycket trevlig kväll, men kändes faktiskt ännu bättre att komma hem till min fina familj.

Igår var vi på casting för H&M-reklam. Det var Rasmus som hade blivit kallad, men de tyckte även att vi skulle fota Alfons när vi kom dit. Alfons riktigt flörtade och spexade framför kameran, Rasmus röjde runt och bjöd på några riktiga smile.

När vi kom hem sov hela familjen middag, eftermiddagen blev lugn med lite fix i lägenheten. Vi flyttade in Rasmus säng i Alfons säng, så nu delar de rum. För Rasmus var det succé, vaknade bara en gång inatt och somnade om snabbt. han sov sen till 7, vilket typ aldrig händer. Alfons gick det inte lika bra för, men det berodde inte på Rasmus. Alfons sov i vår säng från 4, vaknade 5.30 och ville inte somna om. Han som nästan alltid annars sover till 7, så det var ju lite typiskt.
Det bästa när Rasmus sover till 7 är att han är mycket piggare och gladare, och somnar inte om efter 1 timme. Alfons däremot är väldigt trött nu, så det blir en lång förmiddag.

I eftermiddag bär det av på husesyn och middag hos Anders syster.

<3

Idag vill jag bara vara hemma och krama på min kille. Istället sitter jag just nu och kanske gör det hitintills minst utmanande i min karriär. Passa elever när de äter lunch. Snart är jobbet gjort och jag kan börja åka hemåt.

Imorse möttes vi av ett meddelande om att älskade Majken, Anders mormor, gått bort. Det är svårt att sätta ord på känslan just nu, men framförallt är det en enorm tomhet. Det känns väldigt jobbigt att inte vara fysiskt närvarande där för Anders, så idag skyndar jag mig hem från jobbet.

Fina och underbara Majken, nu får du vila i frid långt ifrån mardrömmar och värk. Du är för alltid en stor del av våra hjärtan <3

Vardagslyx

Det är att kunna träna på lunchen med en kompis, leta runt efter elever som gör praktik, vara helt slut efter träningen och allt promenerande, sätta sig ner på Svarta lådan i skrapan äta ett mellanmål, och dricka en kaffe.

Nu ska jag strax försöka ställa mig upp och besöka lite fler elever, men vet inte om benen bär mig. Jag trodde på riktigt att jag skulle kräkas under passet, så sjukt jobbigt. Ibland kom det en bacondoft i lokalen, som förstärkte den känslan ytterligare. Efter elevbesöken ska jag hem och mysa med mina grabbar innan det är dags för styrelsemöte ikväll.

En till bra helg

Det har varit en väldigt bra helg, och än är den inte slut. I fredags var mamma och pappa här på middag, och igår var vi på middag hos Anders syster och familj. Det var väldigt varmt, så barnen strippade av sig kläderna till blöja och underkläder. Vi lyxade till det med en taxi hem.

Imorse hade vi lekbesök av grannfamiljen. När de gått åt vi lunch och nu sover barnen. Tanken var att jag skulle gått till gymmet, men suget avtog helt när jag såg chansen att ligga i sängen en timme. Ikväll blir det middag hos päronen.

Rasmus somnade visst i någon form av atletisk övning.

12 timmar senare

Igår somnade jag innan ens Anders nattat Alfons klart. Jag tokdäckade på soffan och sen drog jag mig till sängen när Anders gick och lade sig. Jag har varit uppe med Rasmus mycket på morgnarna den här veckan så imorse var det Anders tur. Vid 5:30 fick jag sällskap av Alfons i sängen och sen vid 7 vaknade han och gick upp. Jag sov vidare till 7:45, lovely!
Har lite huvudvärk efter så mycket sömn, men inget jag inte tror att lite vatten och kaffe kan råda bot på.

Idag är det möten på jobbet på fm, och em ska jag åka på ett möte på en annan skola. Känns som det här blir en bra dag! En bonus är att Alfons är frisk så han kan gå på förskolan idag!

Nattångest och sjukt barn

Det börjar ljusna ute, jag har fått i mig en kaffe och den värsta tröttheten och nattångesten börjar släppa lite. Lyssnade på Alex och Sigges podcast igår, och de satte ord på nått jag ofta känner. När natten är jobbig med sjuka barn, så ser man liksom ingen ljusning. Man tror inte att det är sant, och blir nästan deprimerad. När sen när natten blir morgon känns det så mycket bättre. Man vet att andra är vakna, det blir ljusare, och man känner ett litet hopp om livet. Att det ända jag längtar efter är att få komma hem från jobbet och gå lägga mig behöver ju inte nämnas.

Alfons hade feber igår, och sov väldigt oroligt under kvällen. Jag la mig i sängen vid 22, men då vaknade han till och ville inte att jag skulle lämna honom. Anders kom hem strax innan 24, och då satt jag fortfarande vid hans säng. Jag la mig i sängen för att efter en timme vakna av Rasmus. Han somnade om snabbt men vaknade 4 och tyckte det var morgon. Jag fick honom att somna om bredvid mig, men han sov bara en timme till och vid 5 var det morgon på riktigt. Jag åker till jobbet lite senare idag, och jag hoppas att jag kan sova 1 timme innan det är dags att dra. Idag har jag möte på jobbet till 18, så jag kommer hem ganska sent.

Anders och Rasmus sover, och jag myser i soffan under täcket med Alfons. Han verkar vara piggare idag.. Han har typ feber varannan vecka just nu, förstår inte varför. Snart är det helg!

Vardag

Igår sov båda barnen innan 19. Alfons var bestämd att han ville "såsa" så sagt och gjort. Kvällen blir så skönt lång när de somnar så tidigt. Inte lika roligt att gå upp 5, men inte så konstigt när de somnade så tidigt. Jag kommer dock aldrig vänja mig att gå upp kl 5, det är mitt i natten och inte ens Nyhetsmorgon har börjat. Någon morgonmänniska kommer jag nog aldrig att bli.

Nu röjer Rasmus runt och snart väcker han nog sin storebror. Förhoppningsvis kan jag lägga mig i sängen en sväng innan det är dags att gå till jobbet. Både idag och imorgon blir det långa dagar och jag har massor på min "att göra"-lista.

Ikväll ska Anders iväg och titta på fotboll, och för mig blir det nog en tidig läggdags när grabbarna somnat. Jag längtar tills jag känner mig lite piggare!

Helg sköna helg

Dåligt med uppdateringar just nu.. Jag har kommit in i en bokläsar-fas, och varje minut jag får över passar jag på att läsa. När jag väl läser en bok är jag ganska tråkig, vill läsa hela tiden men sen dröjer det typ 1 år innan jag läser nästa bok.

Idag känner jag mig ganska utvilad, jag och Anders låg i sängen redan kl 20 igår. Han var trött av en hård kväll dagen innan och jag hade varit uppe sen kl 5.

Igår var vi med Skåne, Sara och Casper på junibacken. Anders som aldrig varit där var mest imponerad av sagotåget. Alfons tyckte det var lite läskigt den här gången, och Rasmus satt som förstenad.
Efter junibacken gick vi till Vapiano för en snabb middag. Ingen av barnen ville direkt sitta still så det blev inte så länge, men det gjorde inte så mycket. Trevligt hursomhelst!

Idag startade jag morgonen med lite plankor för att träna magen. Det var sjukt tungt för Alfons satt hela tiden på mig. Skulle ju vara grymt bra om man fick in det som en rutin!

Nu är jag strax på jobbet och är taggad för att ta tag i lite saker som jag inte riktigt hunnit tidigare.