Mammaledighet och föräldraskap

Det är mindre än 1 månad kvar för mig och Rasmus hemma. Anders blir bara mer och mer taggad vilket jag är glad över, men rent egoistiskt känns det väldigt jobbigt. Inte bara det att vara utan Rasmus utan även att inte få hänga med Alfons på eftermiddagarna. Nu hämtar jag 15 och vi hinner med massa mys/bråk/lek innan det är dags att laga middag. När jag jobbar kommer jag komma hem i tid för middag, och sen är det inte mycket tid innan läggdags för grabbarna. Det hör ju vardagen till men det värker i mitt mammahjärta när jag tänker på det.

Samtidigt är jag taggad över att börja jobba och imorgon och på torsdag kör jag en smygstart med utbildning. Imorgon är det även middag efter vilket gör att jag inte kommer hem förrän grabbarna somnat. Känns kul med middag, men som sagt lite tvådelat.

Idag har det inte blivit mycket gjort. Regnet har öst ner hela dagen! När Rasmus har sovit har jag läst tidning och lyssnat på knattetimmen. Ett väldigt bra radioprogram där föräldrar ringer in med sina frågor om barnuppfostran. När man lyssnar får man känslan av att så länge man ger sina barn närhet och kärlek kommer allt annat att lösa sig.

Tror att våra barn får mycket av det, och det känns som de är trygga, men ibland känner jag mig lite otillräcklig. Det gör mig varm i kroppen när jag tittar på våra barn och ser att de mår bra, och jag hoppas att det alltid kommer att vara så.

Att Alfons tex slår på sin lillebror, vet vi sen länge har att göra med att han vill ha uppmärksamhet. Tyvärr blir det ju på fel sätt. Sen jag hämtade på dagis idag har han fått massor av närhet, pussar, bus och kramar och inte en enda gång har han slagit sin lillebror. Istället har de lekt väldigt bra ihop! Det svåra är bara att ge lillebror lika mycket uppmärksamhet, och ofta tänker jag att jag vill kloka mig.

Jahapp, här fick ni lite tisdagssvamell. Nu blir det te och film i soffan med mitt livs kärlek.