Igår när jag var ledsen över morfar klappade Alfons mig på kinden och sa: så så så. Precis som vi gör när han är ledsen. Älskade, underbara Alfons. Om han fortsätter att vara så känslig och visa det medlidande han visar nu, kommer han bli världens bästa kille. Eller förresten det är han ju redan, kolla bara hur go han är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar