Att inte få sova, det är tortyr

Tänk dig att du går och lägger dig klockan 20. Detta för att du hoppas få några timmars sammanhållen sömn. Egentligen vill du dricka te, glo på bonde söker fru, pusta ut, prata med din kille men barnen brukar ju sova som "bäst" mellan 20-24. Du försöker titta en stund på ett program men du är så trött att du somnar efter introt. Din kille försöker prata med dig men du är inte längre kontaktbar.

Efter 1,5 timme vaknar det minsta barnet. Skriker hysteriskt i en timme. När du tror han somnat lägger du ner honom. Kryper ner under det varma täcket, sluter ögonen och somnar tillslut. För att väckas av ett "jagharontimagenvrål" 5 minuter senare. Gör om detta ca 8 gånger för att till slut ge upp. Ta minstingen till din säng, även om du vet att du kommer sova som en kratta när han ligger där och sparkas. Det är det dock värt, för kanske kan du få sova 1 timme innan han vaknar igen?

Nu är du vaken och är du inte lite hungrig oxå? Ingen mening att gå upp och fixa nått för då vaknar säkert båda barnen. Kollar lite bloggar och fb. Nu har det varit tyst i 10 minuter och du börjar bli trött igen. Klockan är 23, och du ser framemot att natten ska ta slut så du slipper bli väckt hela tiden. Fast för i nästa sekund vilja att natten ska vara superlång så du får sova.

Du somnar till. Du hör att det hostas från andra rummet, hör hur det lite äldre barnet vaknar och är hysterisk. Du hör hur pappan ger honom vatten, går därifrån, krypa ner i sängen för att behöva gå upp 1minut senare och sitta hos honom tills han somnar. Under tiden börjar du skriva ett blogginlägg, kanske kan frustrationen lägga sig om du får skriva av dig. Pappan kryper ner under det varma täcket, för att inse att minstingen har gett honom 30cm att sova på. Nu är pappan också vaken, och utan att säga ett ord ligger de båda där och kollar telefonerna och väntar på nästa sov-tåg ska gå, och under tiden lyssnar de på varje andetag för att höra att de härliga underbara (otroligt dåliga på att sova) barnen andas tungt och sover.

Vågar du blunda? Du vet ju att det är psykiskt mycket jobbigare att bli väckt om du sover än om du är vaken.. Men du måste soooooova. Nu sluter du ögonen för att hoppas att du kan få en timmes sömn.

Hoppet överger dig aldrig, du tänker nu sover de ett tag och imorgon natt då kommer det vara en bättre natt. Är det det? Tveksamt för det har det inte varit på väldigt länge nu, men som sagt hoppet överger dig aldrig och det är därför du överlever detta tortyrredskap som det är att bli väckt konstant.

Och nu har det gått 15 minuter från du började skriva och du hör det äldsta barnet skrika igen. Here we go again!