Det blidde 65-års firande i Sollis. Vi åkte tåg dit, och när vi gick på stationen pekade jag ut för Alfons vart hans mamma, mormor, morfar, morbror Emil och morbror Micke bott. Finaste gula husen!
Det bjöds på supergod japansk buffé med sushi, sallader och annat smått och gott. Innan vi gick fick vi även tårta. Michans pappa har inte åldrats en dag sen vi var i Japan sist och det är ju sisådär 15 år sen. Michans familj är så härliga, så det är kul att träffas.
Meen.. Att åka på kalas med två småttingar själv. Hmm, jag vet inte. Rasmus sov de första 20 minuterna men sen var det fullt ös. Alfons ville gå i trapporna, hoppa/ligga i sängarna, bada i den iskalla ölbaljan, ta brorsans napp eller ge honom en snyting. Rasmus var nyvaken och fortfarande trött, ville bara bli buren, livrädd för alla och grät för minsta lilla. Jag åt på stående fot, medan jag försökte agera mur till trappan. Jag svepte ett glas vin, och sen var det dags att åka hemåt. Det var tur att jag hade Michan där, som kunde hjälpa mig.
Tågresan hem var lång, och jag bävade för att komma hem och lösa nattningsbestyren. Men.. Det är som de fattar när ens tålamod håller på att ta slut. Vanligtvis vill ju båda gräbsen att man ska sitta hos dom när de somnar, men idag somnade Affe själv och Rasmus efter lite gungning i vår säng.
Bröderna Bus allt är förlåtet :)
Nu kollar jag på favoritprogrammet Pluras kök innan det är dags att joina grabbarna i drömmarnas värld.
Jag hoppas ni har förståelse för att det inte blev några bilder från kalaset..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar