Min farmor

Min farmor var en riktig livsnjutare.

Hennes hem var hennes borg, och hon inredde den i minsta detalj. Hon planerade länge vad som skulle passa in, och efter många tankar så kanske hon slog till och köpte det. Hon ville gärna visa upp sitt hem som hon var otroligt stolt över, med all rätt ska tilläggas. Vackrare lägenhet får man leta efter! När hon var i Stockholm älskade hon att gå på Svenskt tenn, men även nya uppstickare som Room föll henne i smaken.

Farmor älskade att laga mat, och klippte gärna ut recept ur tidningar som hon sen bjöd på. Att dricka ett gott glas vin till unnade hon sig också ibland. Att baka bullar och gifflar att bjuda på när hon fick gäster tyckte hon om.

Hon älskade att lyssna på musik och gärna i olika former, allt från jazz till afrikanska rytmer. Ett starkt minne jag har är när jag och kusin Lina var i Skogsborg, och farmor fyllde år. Farfar och vi hade dagen innan köpt en Monica Zetterlund skiva till henne, och hon blev väldigt glad över den. Låten "Sakta gå hem genom stan" påminner mig väldigt mycket om farmor. Hon satt gärna i sin gröna Jettson-fåtölj och lyssnade på någon skiva eller läste en bok. Hon var stammis på biblioteket i Söderköping, och eftersom hon i stort sett hade läst varenda bok i hela byggnaden, gjorde dem ofta specialbeställningar till henne.

Mitt hem är väldigt influerat av henne, allt porslin i köket har i stort sett någon koppling till henne. Min stringhylla är fylld med saker som hon tänkt skulle passa där. Både nya och gamla saker. Hon hade alltid en tanke med alla saker hon gav bort, och hon hade alltid rätt i att dem passade in. I Alfons rum sitter en tavla som hon gav till honom innan han var född.

Min farmor hade ett väldigt bra minne. När jag var gravid med Alfons ringde hon ofta för att fråga mig hur jag mådde och vilka gravidkrämpor jag hade. Hon kom alltid med tips på hur man kunde få bort dem, eftersom hon kom ihåg hur hon haft det när hon varit gravid. När Alfons var född ringde hon ännu oftare för att fråga hur lillen mådde. Hon berättade gärna hur det hade varit när pappa och Kenneth varit små. Min farmor hade ett väldigt stort hjärta. Hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn betydde otroligt mycket för henne, och jag vet att hon var väldigt stolt över oss alla då hon gärna pratade om det. Min farmor kände sig nog inte som en gammelfarmor, så därför kallades hon istället för farmor Verna. Vi träffade henne sista gången i Söndags, och då pratade vi om namn till bebisen i magen. Rasmus var en stor favorit hos henne!

Jag är stolt som bär hennes namn, Verna. Om jag kan njuta av livet som hon gjort vet jag att jag kommer ha haft ett väldigt bra liv. Farmor, du är saknad!

Den sista bilden som togs av fina farmor. Strax efter att bilden togs somnade Alfons i farmor Vernas famn.