Dagisstart

Imorgon börjar alltså vår lilla plutt på dagis. Jag har lite fjärilar i magen av nervositet och både jag och Anders är ganska sentimentala ikväll. Jag tror verkligen att det är det bästa för honom, men om det inte vore för det så skulle jag ha honom hemma för alltid. Det är ny tid som börjar och jag hoppas det ska gå bra. Känns ju sjukt att det är någon annan som kommer träffa mitt barn lika mycket som jag gör, men jag är ändå glad att det inte blir så långa dagar det första året.

Jag hoppas så att han börjar gå snart, han blir ju så begränsad när han hasar runt på rumpan. På dagis kommer de ju inte gå runt och hålla honom i handen hela dagarna, så jag ser framför mig att han sitter där på golvet och alla andra kutar iväg och han blir kvar själv. Som ni märker är jag lite nervös :)

Jag hoppas Alfons är snäll mot de andra barnen, man vill ju inte att han ska slås och bitas. Haha, Anders sa just: hoppas han inte blir en sån som visar snoppen för alla. Tilläggas bör att vi nyligen läste om att det var vissa barn som gjorde det. Hehe, jag håller också tummarna för att inte Alfons blir en av dom.

Min älskade Alfons, jag kommer sakna att hänga med dig på dagarna!