Aurora

Idag var vi på DS på möte med en aurorabarnmorska. I det stora hela var det ett positivt besök. Vi gick igenom förlossningen med Alfons, och pratade lite om hur jag vill att det ska vara den här gången. Lite mer peppad är jag nu, men i ärlighetens namn fortfarande ganska livrädd. Men det känns skönt att barnmorskorna där kommer veta hur jag känner när det väl är dags. Ut kommer ju alltid ungen på nått sätt, det är det jag försöker tänka nu. Är så glad som har en perfekt fästman som kan hjälpa mig att sätta ord på det jag tycker känns jobbigt, när jag inte kan.

Vi gick även runt på ett besök på avdelningen. Tittade i ett förlossningsrum, dagrummet, dit dem tar barnet om han inte mår bra och vi fick även se operationsrummet där man hamnar om det blir kejsarsnitt. Kändes bra att titta runt även om jag var lite tveksam till det innan.

Jag fick på mötet hjälp att försöka tro på mig själv att jag kommer ta mig igenom det. Jag har ju fixat det en gång, och alla säger ju att det blir lättare andra gången. Den här gången kommer det förhoppningsvis inte ta 24timmar av i stort sett konstanta värkar. Så nu håller vi tummarna för det, och jag ska försöka tänka positivt kring vad som komma skall. Som dem sa på profylaxkursen inför förra förlossningen: "smärtan är ju till för något bra", och när jag förhoppningsvis får upp lillen på bröstet, vet jag att det kommer varit värt varje liten smärta i världen.

Nu ligger jag i sängen bredvid mina fina som båda snusar sött.. Sämre kan man verkligen ha det!