Alfons pappa och min kille

Igår sa jag till Anders: "förvänta dig inte att jag skriver om massa känslor och gulligull om dig på bloggen, jag är inte en sån person" Han svarade: "jag vet, jag känner dig"

Idag har jag gått och funderat på det där, att jag alltid ska ha mina principer och aldrig tala om mina känslor för någon. Jag talar ju självklart om hur jag känner till Anders men inte om hur jag känner för honom till någon annan.

So here we go :)
Anders och jag har varit tillsammans i ca 2 år, men innan dess jobbade vi ihop i några år. Några tycker säkert att det har gått för fort mellan oss, eftersom vi redan hunnit få barn. Men för mig kändes det rätt från början, så varför inte.

Anders är som kille och fästman fantastisk! Han ger mig ofta komplimanger, talar om hur mycket han tycker om mig, talar mig tillrätta när hjärnspökena hälsar på, uppmärksammar och "firar" vardagen. I onsdags kom han tex med löjrom och blinier som han vet att jag älskar och till det en liten flaska skumpa. Detta var för att vi skulle fira 82 dagar som förlovade, har vi inget speciellt att fira så hittar han på nått bra.

Han älskar att träffa min familj, och det är ofta han som tycker vi ska bjuda in oss hos dem eller tvärtom.

Anders är väldigt givmild och känslosam person. Tidigare i mina relationer har jag kunnat säga det mesta, saker som kanske ibland sårar. Men med Anders har jag lärt mig att inte säga såna saker, då jag märker att han tar illa vid sig. Du gör mig till en bättre person, Anders. Nästa år ska vi förhoppningsvis gifta oss, och jag längtar galet mycket efter att bli hans fru.

Anders är en otrolig pappa till Alfons. Varje dag när Anders kommer hem från jobbet, så kiknar Alfons av skratt. Han hjälper gör det mesta här hemma och ger mig aldrig dåligt samvete för att det är nått jag inte gjort som jag skulle gjort. Han älskar att umgås med Alfons, och han är favoriten nr 1 i Alfons liv.

Nu ska vi vara ifrån varandra 1 vecka, och det känns skit. Men jag unnar honom verkligen att resa bort en vecka till solen med sina kompisar, det är han värd.

Så, nu blir det nog inte så mycket "gulligull" på ett tag i den här bloggen.

Jag älskar dig babe!