Den årliga årskrönikan blir lite annorlunda i år. Året har bestått av massor av saker, men istället för att göra en sammanfattning av hela året kommer här en sammanfattning av den bästa dagen på hela året (och för övrigt den bästa i mitt liv)
Den bästa dagen det här året startade den 5:e juni. Jag, tärnorna Janneth och Michan och toastmadame Carina checkade in på Foresta hotell på Lidingö. Vi åt en god middag i solnedgången ihop. Efter några glas vin för att lugna nerverna gick vi upp på hotellrummet för en natts sömn.
Jag vaknade på morgonen den 6:e juni , och efter en lång dusch gick vi ner till frukosten. Jag var inte så nervös som jag trott att jag skulle ha varit. Jag fick i mig en ordentlig frukost, kollade facebook där jag hade fått lite lycka till- önskningar. Tyckte själv att jag var lugn, men då kom de första tårarna. Efter frukosten gick vi tillbaka till rummet. Vi hade ganska mycket tid på oss, men som vanligt blir det alltid stressigt på slutet. Fia kom och sminkade mig, och de andra. Ryan fixade vårt hår. Det var lite smått kaos, när vi alla skulle fixa oss i ordning i ett rum. Under tiden vi fixade oss, var ett stort gäng ute på gården och förberedde, bar bord, dukade och pyntade ladan. De slet som djur, och jag är så tacksam att jag och Anders fick fokusera på att göra oss själv snygga istället för ladan.
Strax efter 14 var en taxi bokad från hotellet. Jag klämde mig i klänningen några minuter innan jag satte mig i bilen. Nu var nerverna "all over the place". När jag och tärnorna kom till kyrkan jag höll på någon form av bridzilla- attack. Gäster hade redan kommit, och stod precis vid entrén. Jag ville inte att någon skulle se oss innan, men som tur var tog tärnorna tag i det där så jag slapp härja runt som en galning. Vi gifte oss i Brevik kyrka.
Väl inne i kyrkan mötte jag min snygga, stiliga och fantastiska man. Sjukt hur snygg han var!! Vi var här båda ganska stissiga, och försökte leta rätt på prästen innan alla kom in i kyrkan. Alfons och Rasmus var brudnäbbar. Och kanske de sötaste brudnäbbarna jag sett. Vi tog alla (utom brudnäbbarna) en liten hutt ur Anders plunta?? för att lugna oss lite. Jag var stressad över att barnens skor skulle smutsa ner min klänning för de var båda ganska kläninga, men det gick som tur var bra. När alla gäster satt i bänkarna, Anders och Adde stod framme vid prästen gjorde jag, pappa, tärnorna och killarna oss redo att gå in. Både Alfons och Rasmus blev rädda för alla människor som satt i bänkarna, så tärnorna tog ett barn på varsin arm och gick in i kyrkan. Jag och pappa väntade en stund för att sen gå in till kyrkan till "Världens bästa Karlsson". Jag var här så nervös att jag skakade som ett asplöv, men lugnade mig lite när jag såg min blivande man.
Prästen höll sen i en väldigt fin ceremoni, som jag tycker visade både värme och kärlek. Alfons och Rasmus höll låda, och kröp runt oss och gjorde det hela mer avslappnat. En stund in i vigseln, höll Anders mig lite hårdare i handen och sa att jag skulle fokusera mer på oss. Väldigt bra gjort, eftersom jag hade lite svårt att släppa fokuset på barnen. Efter det var jag bara fokuserad på min Anders.
När vigselakten var slut, och vi hade fått ringarna på fingret gick vi ut ur kyrkan, till tonerna av Elton John "Yellow Brick road". Eftersom vi inte hade kyssts så stannade vi upp i gången och gjorde det där. Gästerna gick ut, och vi gick sen ut för att träffa de alla. Tänk att så många kom för vår skull, fantastiskt!
Efter mer pussandes och kramande av vänner och familj var det dags att sätta oss i transporten till långängens gård. Det var strålande sol, och säkert 25 grader varmt. 6:e juni 2013, snacka om att vi hade tur med vädret. Älskade mamma hade fixat transporten, och det var i form av en cykeltaxi. Perfekt transport för den lilla biten, även om det hade varit bra om "chauffören" inte varit nära att dö på kuppen. Hur som helst var det en väldigt rolig upplevelse. Under tiden gick gästerna genom skogen för att komma till gården där festen skulle varit. Längs vägen var det ett dryckesstopp som Hanni och Carina styrt upp. Det verkade vara väldigt uppskattat av gästerna.
När vi kom fram till gården och mötte alla igen så var det nog en av de bästa ögonblicken på hela dagen. Det var så fint, såg så proffsigt ut och alla var så glada. Anders kusin och kompisar sjöng och spelade under fördrinken. Vi minglade med gästerna och Alfons och Rasmus röjde runt. Vi passade även på att smyga undan för att fotograferas. Även det hjälpte vänner och familj till med. Är så nöjd med bilderna, och tycker verkligen att de fångade dagen så bra.
Efter fördrinken tog barnvakten med killarna hem, och vi kunde sätta oss till bords inne i ladan. Det var så mycket bättre än jag vågat fantisera om, så otroligt vackert alltihop. Brorsan hade förberett all mat, och sen hade vi en kock som la upp på tallrikarna och 3 servitörer/bartender som alla gjorde ett grymt jobb. Vi åt röding till förrätt och oxfilé till varmrätt. Under tiden vi åt gjorde toasmaster/Madame ett otroligt jobb. Det var fantastiska tal, sånger och filmer. Jag och Anders har nog aldrig mått så bra som vi gjorde just då.
När middagen var över blev det en liten paus, innan det var dags att skära upp och äta tårtan. När middagen var slut, röjdes det och ett dansgolv tog form. Innan Baren öppnades och bandet började spela igen var det dags för bröllopsvalsen/foxtrot. Självklart till "Rötter". Efter det satte dansen igång, och alla dansade, sjöng och vi hängde med alla härliga gäster. Det var riktigt bra drag, och jag tror att de flesta någon gång under kvällen skakade sina lurviga.
Som nattamat serverades en grym chiligryta. Vid 2.30 tackade vi för oss (även om det var väldigt svårt att slita sig) och åkte tillbaka till Foresta där vi bodde i sviten. Både bastu, bubbelpool och en terass fanns.
Tack återigen alla ni som har gjort denna dag till den bästa dagen i mitt liv.
Till min make. Tack för allt du gör för mig, tack för att du är den bästa man en fru kan ha, tack för att du gör mig lycklig vare dag, tack för att du fyller hela mitt hjärta med kärlek. Jag älskar dig Anders, för alltid och av hela mitt hjärta!
